Långt innan vi startade radioprogrammet och podcasten Arga Flickor ville vi lära känna den “arga svarta kvinnan”, vem hon är och vad bilden av henne gör med svarta kvinnors självuppfattning. Hur kan någon vara så älskad och hatad på en och samma gång och vilket funktion fyller hon egentligen?

Som stereotyp används den arga svarta kvinnan för att förenkla svarta kvinnors existens, intelligens och upplevelser. Hon blir inte mer än ett känslomässigt vrak som unga svarta tjejer och killar varnas för att förvandlas till eller hamna i sängen med. Trots detta, har hon en självklar plats i populärkulturen. Med stora handgester och ryckande nackrörelser, dyker hon emellanåt upp som en antagonistisk “baby mama”, skrikandes på sin ex-partner om uteblivet barnbidrag. När hon istället får tillfälle att byta samhällsklass, reduceras hon till den högljudda och dramatiska lyxhustrun i The Real Housewives of Atlanta, där fruarna i princip får betalt för att kalla varandra ”bitches” och kasta ”shade”. I de politiska korridorerna utmålas hon som maktgalen, hypersexuell och lättretlig och det ryktas om att hon har legat sig upp till toppen. Det är hennes samtalston som anses vara fel – lika fel som den ton hennes hud bär.

Men det är inte bara på film och i serier som kommersiella intressen hjälper till att hålla stereotypen vid liv. Om du Googlar “angry black woman” dyker cirka 15 700 000 träffar upp, jämfört med cirka 7 940 000 träffar för “angry white woman”. Resultatet är slående men samtidigt inte helt förvånande. Internet har gjort att det blivit lättare att beskriva vår samtid och skapa förståelse för vår omvärld – en vit sådan. Den svarta kvinnans vrede tas aldrig på allvar, hon betraktas som en karaktär ur en film och så länge hon är populär, kommer vita människor kunna bedöva sin skuld och förneka att det skulle finnas en grund till svartas ilska. Vitheten kan skylla på den förtrycktas beteende, som att offret skulle ha orsakat sin “dåliga situation” och för det borde skämmas. Som att Sandra Bland och Alexander Bengtsson var för arga för sitt eget bästa. Vår ilska blir antingen underhållning eller ett socialt självmord.

Och Sverige är inte helt främmande för förnekelse-metoden. Lilla landet lagom är nästintill besatt av att förneka sin skuld inför svarta svenska kvinnors ilska och lidande, och har förvandlat det till en nationalsport. Vi hör det i allt ifrån TV-sända debattprogram till föräldramöten: “lugna ner dig”. Tre små ord som är känslokontrollens främsta vapen och som ingår i en underliggande rasstereotyp om att svarta människor är farliga, samtidigt som vi förväntas vara tacksamma för att vi får vistas i ”världens mest feministiska och antirasistiska land”. Sen börjar vi sakta internalisera hatet och fostra våra svarta barn att själva minska sin handlingsfrihet. Från tidig ålder intalar vi oss att det inte finns några andra alternativ än att stå bredvid i tystnad, istället för att höja våra röster.

Vi har länge försökt kuva stereotypen, anklagat och straffat våra medsystrar för att upprätthålla och reproducera den förenklade bilden av svarta kvinnor. Men sanningen är att vi är arga och att vår ilska är rättfärdig. Svarta kvinnors ilska är inte problemet, vår samtalston är inte problemet. Ojämlikhet är problemet. Sexuellt våld är problemet. Rasism är problemet. Vår ilska är endast symptom på strukturer vi möter och den tystnad som vi förväntas hålla oss till för att inte rucka på den vita och manliga komforten. Vi måste stirra rasismen i (vit)ögat, oavsett hur obekvämt Sverige eller världen tycker att vi må vara, för sanningen är att tystnaden gör oss sjuka. Tystnaden dränerar oss och lämnar oss som tomma skal, en roll vi aldrig ska nöja oss med att inta. Vi måste inse att vi inte tjänar något på att låta saker och ting passera.

Svarta kvinnor är arga. Men vi är också glada, varma, intelligenta, ambitiösa, passionerade och mångfasetterade Den ena känslan utesluter inte den andra. Steg för steg måste vi omfamna hela vår existens – även den emotionella biten. Om det är nödvändigt att vara arg, skrika högt eller prata med sträng röst, ska vi göra det. Vi är inte skyldig någon en förklaring eller en varm kram efteråt. Att fullt ut anamma vår ilska och frustration är den mest hälsosamma, vårdande och självälskande sak vi kan göra för att skapa förändring för oss och andra.

Så vem är egentligen den arga svarta kvinnan? Hon är vår vän, syster, mamma, moster, faster, mormor och farmor. Hon är tjejen bakom kassan och kvinnan på scenen. Hon är du och jag. Hon är ett tecken på när det skaver och en möjlighet till förändring. Låt henne ta plats, finnas till och äga sina rättigheter.

– Arga Flickor

Om Arga Flickor
Arga Flickor är en podcast och samhällsrörelse, vars syfte är att omdefiniera “Angry Black woman”-stereotypen och ge plats för berättelser utifrån icke-vita personers perspektiv. Programmet produceras och leds av aktivisterna Wendy Francis och Nora Dome Nelson. Mer info finns på argaflickor.com

photography ANDREA DAVIS KRONLUND          styling SAMANTHA BRAUN