Urban Art Camp. Ungdomar från hela Storstockholm kom till Rinkeby under en vecka för att vara med och måla graffiti tillsammans med unga Rinkebybor

Om stadsdelar som Rinkeby ska överleva behövs det inte fler poliser, utan fler konstnärliga ledare med rötter i Hiphop-kulturen. Fler öppna platser för spontana möten, som till exempel graffitiväggar, som vi vet lockar ungdomar från stadens alla delar.

Tomma ytor i Rinkeby som kan användas som skapande uteplatser och öppen mötesplats

Kultur är ett begrepp som inte går att avgränsa, men möjligheterna till kulturella uttryck är begränsade i förorter som Rinkeby, till skillnad från det fria kulturlivet som finns tillgängligt i till exempel innerstaden.

Ett nostalgiskt leende leker i mitt ansikte när jag tänker tillbaka på när mina vänner och jag åkte in till T-centralen och Sergels torg för att möta likasinnade ungdomar från andra delar av Storstockholm. Utan att riktigt förstå det, var vi en del av den tidiga Hiphop-våg som svepte in över Stockholms gator i början av 80-talet.

Med avstamp i socialt marginaliserade grupper och områden som Bronx i USA, identifierade vi oss via tv-apparaterna med en musikstil, ett sätt att dansa, och ett mode och estetik som inte alltid stod i relation till västvärldens traditionella värdesyn. Med hjälp av det vi såg på TV lyckades vi skapa våra egna normer, och det som förenade oss var sökandet efter något nytt och meningsfullt: möjlighet till personlig utveckling med hjälp av en ny kulturform; breaking, rap, musik och graffiti, fyra kulturella uttryck som formade det som kom att kallas Hiphop – var för sig och tillsammans.
I ständig rörelse genom staden, på jakt efter nya intryck och spännande möten. Från den ena fritidsgården i Vällingby där vi dansade och visade upp våra färdigheter och vidare till den andra i Tumba eller den tredje fritidsgården i Skärholmen, där nya vänskapsband uppstod.

Hip-hop skapar möten över klassgränserna

Det räckte med att vara nyfiken och dela med sig av Hiphopens fyra nycklar för att möten över klassgränserna skulle bli verklighet. Men Hiphop-kulturen fungerade även som ventilation och mentalisering för många av oss som mådde dåligt och behövde andrum bland likasinnade människor.
Ett sånt förhållningssättet är en självklarhet för de flesta idag, men inte lika självklart för dem som växer upp i Rinkeby att härbärgera och även projicera mot. De upplever att de saknar konkreta verktyg för att uttrycka sig kulturellt och samtidigt vara kreativa och fria i sina tankar: de saknar en kulturell identitet att spegla sig i.

Trots massor av kultursatsningar i Rinkeby genom åren – och inte minst den betydelse stadsdelen har haft genom åren för den svenska Hiphop-kulturen – har det uppstått kulturella resurströsklar. Det finns lika många anledningar som förklaringar till varför en sådan utveckling har fått ske. Kulturinstitutionernas uppfattning om sportklubbsföreningar som ”nyttigare” än andra kulturverksamheter, att kulturföreningar med en annan inriktning än populärkultur är viktigare. Som till exempel religion och språk, samt den krångliga administrationen. Men framförallt är det okunskapen om kultur som begrepp som har skapat stängsel för unga att ta sig över.

I dag drömmer många ungdomar i Rinkeby om att bli morgondagens Zlatan, men alla lyckas inte av förståeliga skäl. En del tappar intresset efter många år, andra slutar på grund av skador och får svårt att ställa om sitt sportintresse till något annat. Och de som inte lyckades med omställningen riskerar att hamna i depressioner och missbruk. Det är en allvarlig utveckling när en större grupp unga i Rinkeby inte har en aning om vad kultur innebär och hur den kan användas på ett konstruktivt sätt i det vardagliga livet. När kreativiteten urholkas leder det till arbetslöshet, fattigdom och psykisk ohälsa. Lägg till den snedvridna debatten om ”hederskultur”, som uteslutande tillskrivs områden som Rinkeby och Tensta. I förlängningen leder en sån retorik till nationell alienation och kulturella möten mellan olika nationaliteter och grupper riskerar att upphöra helt.

I mitt arbete med barn och ungdomar i Rinkeby försöker jag förhindra en sån utveckling genom att ge verktyg som möjliggör en djupare, subjektiv insikt som även skapar ett engagemang som leder till samhällsdeltagande och demokrati, och inte något som enbart mäts i pengar och kändisskap. Vid flera tillfällen de senaste åren har jag skapat tillfälliga kulturplatser i graffiti och skissteknik på Rinkeby torg, som lockade ungdomar från hela Storstockholm till Rinkeby, det och blev en succé. Sådana platser borde vara permanenta ur ett integrationsperspektiv.

Graffiti som pedagogik för de minsta på Rinkeby torg blev en stor succé

Brist på verksamhetslokaler ett återkommande problem för oss boende i Rinkeby

Förutom behovet av fler offentliga platser, är bristen på verksamhetslokaler ett återkommande problem för oss boende i Rinkeby. Här skulle Rinkeby Folkets Hus kunna göra mer. Verksamheten handlar till stor del om lokaluthyrning till föreningsverksamhet med religiös/kulturell inriktning och läxläsning – det är bra, men långt ifrån Folkets hus ursprungliga uppgift: att främja den skapande kulturen för civilsamhället. Under sommaren är huset dessutom stängt, men öppet för religiösa sammankomster.

Fysiska platser för deltagande och skapande finns i de flesta förorter, men skiljer sig åt beroende på var i staden de ligger, vem som organiserar och vilken kulturell form som lyfts fram. I Alby är exempelvis Subtopias verksam med Hiphop-kulturens alla uttryck representerade som ett komplement till den vanliga fritidsgårdsverksamheten i Norra Botkyrka. I Skärholmen, huserar Kulturhuset tillsammans med Stadsteatern, som förutom teater och traditionell fritidsverksamhet, driver liknade verksamhet som Subtopia. Och på Södermalms Stadsdelsförvaltning klubbade nämnden på Södermalm nyligen igenom ett beslut om att tillåta graffitiväggar på allmän plats, som kommer att locka människor från hela Stockholm, det vet vi i Rinkeby sedan tidigare. Det är tydligt var i staden Hiphop-kulturen får ta plats.

Seminarium om kulturellt kapital på Kulturförvaltningen. (André Tayor, Hanna Jama, Sydney-ray Ndawula, Kenneth Seremet och Safina Adam.) Seminarium i Kulturförvaltningens lokaler om hur man kan använda kultur som verktyg för personlig utveckling och förändring.

Jag efterlyser fler sådana platser i Norra Stockholm. Visst, det finns bra verksamheter i Rinkeby, Ungdomens hus är ett utmärkt exempel, med fritidsverksamhet året runt. Här finns ett café, biljardbord, pingisbord, filmkvällar och tjejkvällar med mera. Men det räcker inte. Vi måste våga satsa mer på öppna, kreativa platser, anpassade för gatukulturen, så ungdomar som inte har fotboll eller basket som intresse, lättare kan anamma en kulturell uttrycksform som de också delvis identifierar sig med. Inomhusmiljöer som byggs om till utomhusmiljöer som stimulerar spontana möten.

Det arbetet kan påbörjas nu. Anställ fler konstnärliga ledare med rötter i Hiphop-kulturen till fritidsgårdarna. Gör en tydlig distinktion mellan fritidsledaren och den konstnärliga ledarens arbetsuppgift för att höja kvalitén på deras arbete. Dessa två roller bör också samspela för bästa resultat.

Människor som saknar verktyg att uttrycka sig kulturellt anses inte fria i kropp och själ. Det är mot den bakgrunden den skapande gatukulturen åter bör få en framträdande roll som kulturell uttrycksform och brobyggare i Rinkeby.

–Kenneth Seremet
Urban sociolog och DJ, Radio Rinkeby